Högt och lågt

Min verklighet består alltid av tvära kast. Jag och mr H har ikväll pratat & pratat & pratat över en god bit indiskt på restaurangen runt hörnet. Det är såna vi är. Vi pratar om allt. Alltid. I alla lägen. Inget sopas under mattan. För då går vi bara och oroar oss i onödan. Skapar ett känsloregister som bara kan förlora kontrollen om det inte får pysa ut med en gång. Hela den här IVF cirkusen har prövat oss och våra reaktioner , känslor , tankar och handlingar på ett makalöst hårt sätt. Massor av missförstånd, gräl, och annat skräp har vi fått ta. Och för att kunna ta oss framåt och för att bära varandra genom träsket och känslostormarna, så pratar vi. Vi kramas, pussas och gör vår vardag fin,lyxig och meningsfull. Det ger oss kraft. För det är ta mig tusan ingen enkel verklighet den här berg och dalbanan till tillvaro vi lever i. Vilken tur då att vår kärlek är starkare än starkast. Eller den har åtminstone blivit det efter alla år vi gått ofrivilligt barnlösas kurs. Måtte den sablans kursen ta slut i vår, för jag känner mig relativt fullärd.