För vem skriver jag?

Det kan man fråga sig. Jag har i snitt hundra läsare per dag och jag kan bli så nyfiken på vilka det är som läser mina ihoprafsade rader. För jag skriver alltid spontant och när andan faller på. Funderar aldrig över formuleringar hit o dit utan det bara rasslar på. Orden, tankarna, frågorna etc

Jag är glad att jag skriver. Så att lilla i ska få läsa mammus tankar. Jag hoppas också att någon av er hundra som läser kan få nåt tips, bli inspirerad , spegla sig i igenkänning m.m dock kan jag erkänna att jag skulle vilja vara ännu mer ösa på ur diskbänksrealismens påsar men håller mig kanske något tillbaka. Av respekt för mig själv. För min familj. För omvärlden. För det finns en hel del att spy galla över, men jag vill liksom hålla bloggen lite ren och fri från surkärringsfasoner. Detta är mer av dagbokstankar och snack kring mammarollen. Fast kanske att jag på ett snyggt o konstruktivt sätt kan babbla på om vissa diskutabla saker? För jag är en person som tycker och tänker väldigt mycket om saker och ting. Jaja, Tiden får utvisa.
Nu lite frukostvila med vackraste barnet i världen.

Ska skriva om dopet nästa inlägg. Så fint och så bra, men gick för fort.