Jag slås varje dag av en sådan enorm glädje & kärlek när jag är med lilla i. Hon är bara så sockrigt söt & go i sin personlighet att jag fullkomligt smälter. Hon är mitt allt! Ibland när jag träffar utomstående & de gullar och pratar med henne kan jag liksom drabbas av tanken:
tänk att jag får stå här och hålla min alldeles egna perfekta & söta lilla bebis. Det jag alltid drömt om. är det verkligen jag som står här och håller mitt egna barn? Jag var ju nyss ofrivilligt barnlös och här står jag med min barnvagn och min bebis i famnen. Blir nästan lite av utomkroppslig feeling ibland.
Emellanåt krockar också min nuvarande tillvaro med den yvighet som jag har i mig. Har fortfarande. Har alltid haft och kommer alltid ha. Jag pratar mycket, ofta och länge med folk samtidigt som jag står med lilla i i famnen. Jag är intensiv i mitt sätt att lyssna, prata och driva ett samtal kors och tvärs i alla möjliga riktningar. Jag är också yvig i min spontanitet att besöka teatrar, träffa massa människor på jobbet, luncha med folk till höger och vänster, gå långpromenader, grilla. etc Hon är med på mycket tjolahopp. Fast hon hakar på. Är nöjd , harmonisk och glad. Lyssnar, iakttar & flyter med. Hon har ju liksom fått denna yviga vildblomma till morsa. Så är det bara. Men hon verkar älska mig väldigt mycket ändå. 🙂 Hon är mitt allt & jag och mr H är hennes allt. Vilken kärlekshistoria.
Pepparmintkalaset's Blog 