Varken hackat eller malet

Ibland kan jag känna ett sting av vanmakt inför det faktum att saker och ting i mammapappabarnvärlden blir liksom varken hackat eller malet. Speciellt just nu när lilla i genomgår nån slags fas där allt verkar vara lite besvärligt för stackars lilla henne. Hon tjorvar och gnäller när hon äter, kan bli frustrerade & arg för minsta motståndets lag, blir lättare uttråkad i vagnen o gnäller , skriker typ varje gång man ska byta blöja, kan skrika för att hon vill att man bär upp henne , men samtidigt vara besvärad av att vara i famnen, precis som att hon inte vet vad hon vill, kan ha en massa frustrerade ljud för sig när hon inte kommer åt någon leksak eller kan ta sig dit hon vill, när hon ska sova på dagen kan hon bli arg o frustrerad o lägger sig på mage o ställer sig på alla fyra o kan inte hitta rätt position. Så som sagt, hennes lilla fas tar all mammas vakna tid och när hon sover passar jag på att sova för att få lite energi. Men det där med att saker , tankar och ting blir otänkta, ofärdiga, halva meningar, halvt påbörjat etc visste jag tillhörde mammapappabarnvärlden och med facit i hand vet jag ju nu också att separationsfasen som inträder vid 8-9 månader är den tuffaste i hela lilla i:s uppväxt och då är det en bagatell att ta det varken hackade eller malda med ro. Mitt viktigaste mission just nu är att se till så lilla i kanta sig genom fasen på bästa. För min/vår tid kommer då vi kan luta oss tillbaka och pusta ut lite mer. Den kommer….den kommer….puss