Jag hänger inte med. Tiden rusar fram och jag hinner inte med i svängarna. Vips så är det snart december och det är ett år sedan lilla i kom till oss. Vår vackra , glada och charmiga gyllene snittetunge. Hon är verkligen perfekt. På alla sätt. Hennes personlighet är sprallighet med nyfiket lugn. Hon vill gärna upptäcka saker men gör det med stor försiktighet samtidigt som hon ibland kan bli så sprallig och tokglad. När vi typ busar, när jag pussar henne på halsen, sjunger sånger för henne, leker karusellen ( mr h sitter i fåtöljen o snurrar långsamt med henne i knät och jag står på alla fyra och säger säger voff o hej samtidigt som jag hoppar fram mot henne efter att hon snurrat ett varv) , när hon får äta fruktpuréer efter maten, när jag jagar henne, när hon får klättra upp å ner för en trappa och en hel del andra saker gör henne så glad. Så lycklig. Min älskade onge som jag älskar så det värker i kroppen av kärlek. Senast idag när jag la henne för förmiddagslUr fick jag tårar i ögonen när jag tIttade på henne där hon låg och mumlade sitt somnamantra. Kärleken är så stark, så stark. För aTt komma till kontentan av alltihopa , detta med att tiden går för fort. Från det att hon föddes till nu känns det som det gått så sjukt fort samtidigt som jag har oceaner av nya känslor , upplevelser, erfarenheter som berikar mig så otroooolligt mycket så blir det som att jag inte hänger med i ekvationen få ihop alla dessa känslor… Alla fantastiska upplevelser , erfarenheter , nya grejer och svåra grejer. Och det är där jag inte hänger led. Jaja, ska la inte älta för möcket helt enkelt. Mutan bara vara- här och nu. HÄRVARANDE !
Puss
>
Pepparmintkalaset's Blog 