Fortfarande mållös

jag har inte riktigt tagit in att det faktiskt eventuellt gror nytt liv i mig. helt makalöst ofattbart hur det har kunnat bli på detta viset. Ingen läkare har varit med och hjälpt till. Det känns nästan som att en läkare borde ha ett finger med i spelet, men icke sa Nicke. Detta har vi grejat till helt själva. Kan det verkligen bli ett barn utan läkares hjälp? Ja, tydligen… Eller ja, egentligen vet vi ju inget ännu. Om det finns ett hjärta etc. Hjälp vilken pirrig oro jag har framför
nu. Mamma Mia. Ge mig kraft. Första anhalt är att se om det finns liv i min utero. Vid min Gud må det vara ett litet hjärta som slår. Amen.