Sen jag blev gravid har jag varit förkyld tre el fyra gånger & då snackar vi megaförkylningar med tusen liter snor o hostan från hell. Och så illamående o trötthet på det. Som tur är har illamåendet försvunnit men det andra är kvar & jag kan känna mig lite spak. Tur att jag har världens goaste lilla barn som är så mysig att hänga med. Och tur att mr h är världens bästa fästman o pappa som ger mig sovmorgnar , går ut i lekparken och hittar på annat skoj med lilla i så jag får kurera mig. Jag passar även på att sova middag när hon sover. Hur skönt son helst att få sova den stunden. Känner att det är ett måste att försöka sova så mycket jag kan. Sova bort snoret i huvudet. Den veckan jag inte var sjuk och illamåendet var borta kände jag mig stark som en oxe. Längtar tills denna snorigheten är borta, så jag får uppleva samma styrka igen, för det är lite trist att vara spak. Orkar inte riktigt ta mig för sånt som jag brukar i vanliga fall. Gör minsta möjliga om man säger så och på köpet blir jag väldigt rastlös. Så ok detta var sista förkylningen för i år. Ok? Kan berätta att jag få en härlig och gosig liten mage.
Tänk att det växer en ny liten människa i mig. Lilla i:s lillebror eller lillasyster. Undras vad det blir? Spelar ingen som helst roll, bara den är frisk!! Jag har skrivit upp visionsbilden av hur det ska bli när vi kommer hem med lilla bebis, precis som jag gjorde m illa i. Det var en bild jag spelade upp många ,många gånger. Även under förlossningen. Denna gång ser jag framför mig att det är en skön och ljummen augustidag som vi åker hem med lilla bebis. Jag, mr h och lilla i. Lilla bebis ligger i sin nya vagn iklädd vit body , en liten kofta & vita byxor och en röd hjälmmössa. Den vita filten som lilla i hade ligger runt henne/honom och hon / han är rosig om kinderna, nöjd, mätt och glad. När vi kommer hem så sätter vi oss på ballen och dricker en gooooood kopp kaffe , äter en bulle, lilla i får saft & vi bara njuter av vårta andra mirakel tillsammans med lilla i. Vi är så stolta, lyckliga och i sjunde himlen. Jag, mr h, lilla i, ragdollkatten & lillebror/lillasyster.
Minns vad jag sagt. Ge aldrig upp din dröm!!!
Pepparmintkalaset's Blog 
Ååå så härligt att läsa det du skriver!! Jag är verkligen GLAD för er skull!!
Men, det där med att ge upp… jag har nog gjort det nu. Det kommer nog aldrig nåt barn till oss. Det kommer aldrig nån som jag kan få berätta för hur det var när jag var liten, visa på foton hur jag såg ut när jag var barn, ge vidare mina gamla leksaker osv osv osv ….
Det är bara att gilla läget, på nåt sätt.
Men.
Det.
Är.
Så.
Svårt.
KRAM till dig!!
Fina Hönsamaja, Kanske blir det inte några biologiska barn, men är helt övertygad om att din dröm kommer besannas på ett annat sätt. Det kommer komma andra barn in i ert liv som du kommer få ge kärlek o gå kärlek av. Gränslös sådan. Som du kommer få se växa upp , som du kommer få berätta om din uppväxt, tankar o drömmar för, som du kommer få skämma bort med presenter o kalas … Du är av den positiva sortens kaliber o jag vet att fin dröm kommer besannas, men i andra skepnader. Ge aldrig upp drömmen om familj! För du kommer få en alldeles unik o rar liten familj. Hönsamajas familj!
Kram