Virrivirr

Med min historia där jag längtat och väntat så innerligt och så länge efter att bli mamma & att få bli en familj är det många saker som jag såhär i efterhand liksom slås av. När jag var mitt upp i karusellen av misslyckanden, tårar, ledsamhet, terapi och diverse grejer så var det trots allt oerhört svårt att veta hur det skulle kännas. Att vara gravid, att föda barn, att bli mamma , att VARA mamma. Med facit i hand så är det många såväl små aspekter som stora, filosofiska aspekter, värderingsmässiga aspekter, kärleksaspekter , tålamodsaspekter i tillvaron som verkligen ställts på ända. Om ni bara visste vad tålamodet prövas, vad synen på kärlek förändras, hur din syn på värderingar, omvärlden, barnuppfostran har vridits ut och in på tusentals gånger, hur ofta du googlar på nätet eller frågar på BVC för att få bra tips på att få barn att sova bra och diverse andra frågetecken som måste rätas ut eller bara att man vill få syn på att allt är normalt, hur ofta du funderar kring vad som är bäst för barnet och säkert en biljon saker till. Men allt du funderar kring eller frågar om är NORMALT. För i barn/föräldravärlden är allt normalt. Ja, så är det faktiskt. Och det är väl det som gör det hela så mycket mer komplicerat. Det finns absolut inga rätt eller fel. Det har jag verkligen blivit varse. Allt skall göras på mitt/vårt sätt. Det vi är trygga med, det är lilla i trygg med. Det har de sagt på BVC. Allt var så mycket lättare när jag var betraktaren som stod bredvid och tittade på alla andra föräldrar. När jag bara kunde hoppa in och vikariera.

Hur vet man egentligen vad som är bäst ? Här har det snurrats i skallen tusentals gånger. Tusentals frågor som snurrar. Är det bra att vi bär henne så mycket? Är det bra att hon får ligga ner och skrika i fem-tio minuter medan jag gör mig iordning innan vi skall ut med vagnen? HUr påverkas hon av att vi växlar vem som skall bära henne på kvällarna då det kan ta både femton,trettio, sextio och nittio minuter att få henne att komma till ro? Sover hon för lite? För mycket? Ska hon sova mindre nu när hon är större? Hur många timmar skall hon sova på dagen om hon ska sova bra på natten? Finns det något bra knep för det? Kan hon ligga och sova i sin vagn på dagarna? Eller blir det konstigt? Hur påverkas hon av att jag och mr H tjafsar inemellan? Kan hon bli överstimulerad om jag låter suffletten vara nere så hon ser lite mer när vi går på gator och torg? Blir hon sjuk om vi åker spårvagn? När vågar jag vara på ställen där det är mycket folk ( smittorisk ) ? Är det bra om hon går från famn till famn eller blir hon otrygg då? Varför gråter hon alltid när hon skall sova ? Hur läser jag av signalerna – trött-hungrig -vill gosa ? Är det bra att hon får sitta själv i 10 minuter i babysittern och snacka med sina leksaker eller ligga i babygymet , är det bra att vi samsover på nätterna och jag liggammar för då får jag sova mer? Gör vi rätt som har som rutin vid 19-20 ( när hon blir trött såklart) att släcka ner i sovrummet, bada, massera, läsa lite ramsor, säga godnatt till ragdollen, ta på pyjamas och sedan linda in henne i ett täcke stoppa i en napp och vyssja och bära henne tills hon somnar? Vad är egentligen rätt och fel?

Nä, just det inga rätt eller fel finns ju. Så var det ju. Virrivirr……

Som sagt, med facit i hand är föräldrarollen så mycket mer komplicerad än jag någonsin kunnat föreställa mig, men det är samtidigt så häftigt och så spännande att jag fått äran att bli mamma.Att få utforska världen med hennes blick. Tänk att just lilla jag får vara lilla i:s mamma. Det är helt magiskt fantastiskt. Jag=mamma. Mamma M.