livet, tankar och annat smått och gottigt

IBLAND FÅR JAG EN JÄKLA …oj sorry stora versaler….Vi tar om det …Ibland får jag en jäkla prestationsångest som jag inte särskilt god vän med. Den gör mig ängslig, trött och lite svagt svagt melankolisk och ledsen i sinnet. Den lägger ett litet grått filter över min familjelycka emellanåt som jag blir riktigt förbaskad på. Jag vill inte ha det gråa filtret där. Det stör och jag missar mycket av de vackra färgerna. Prestationsångesten kan handla om allt som har med hemmet, mitt utseende, relationen, maten vi lagar, helgerna, livet utanför familjebubblan, kläder till barnen, leksaker, jobbet, det sociala….Jag vill ofta att saker skall vara tipp topp och när jag inte får till det tipp topp , utan ändå ”kör på i samma gamla hjulspår” med samma mat, helger som ser ungefär likadana ut, kläder som barnen bär är kläder vi fått som jag själv kanske inte skulle köpt , vilket gör att jag tänker att de kunde ju haft ännu finare kläder om de enbart bar kläder jag köpt,så blir jag matt. jag skulle också kunna läsa mer böcker, se mer filmer, vara ännu bättre på att ta mig utanför familjebubblan…och ja typ en hundra saker till. Snacka om att prestationsångesten är mig övermäktig. Den kan vara sjukt svår att hantera ibland. Och den gör min tillvaro väldans mycket mer komplicerad än vad den skulle behöva vara. trist sånt. Jag skall försöka bli bättre på att hantera den. Tror livet blir aningen mer pastellfärgat då. Pastell är vackrare än grått. Nä, nu ska jag pussa på vaken liten bebis som snart ska nattas. PUSS