Ännu en kväll 

Då jag lägger mig för sent. Fan. Vet ju att jag är ett vrak till morgonen. Sedan jag fått barn önskar jag såååå att jag kunde bli mer morgonstudsig och lägga mig tidigt. Men icke sa Vicke. Det går bara inte. Det är som att jag tänker bättre på kvällen förnatten. Får trösta mig med att B-människor är smartare än A-människor . Eller var det att B – människor var mer kreativa och super ihjäl sig på absint? Hursomhelst.. Är den jag är och bara gilla läget att lägga sig sent och gå upp i ottan. Efter småbarnsåren lär jag ju vakna av mig själv klockan 7 ändå. Blir väl som gammelfölk med åren. Redan nu vaknar jag och går upp vid halv nio, fast jag har sovmorgon. Kan liksom inte sova längre. 

Idag slogs jag av hur stora barnen blivit. Lille fröken e är som en riktig toddler och kommer gå själv vilken dag som helst. Nu går hon längs med saker , väggar och har inte riktigt vågat släppa taget än. Hon ka. Ha tofs för håret är så långt, älskar att bli läst för och leker med Lilla i. Och lilla i pratar så himla mycket. Idag pratade hon om att hon skulle vilka ha ett eget dockskåp med egna pappor , mammor , bebisar och toalett. Och små andra dockor och så. Älskade , älskade lilla i. Vi kommer nog köpa henne det finaste dockhus man kan tänka sig när hon fyller tre. Om fyra månader blir hon TRE år. Vår underbaring. 
Nä . Måste somna nu. 

Puss

Av pepparmintkalaset

en smått tokig loppisletare med stort sinne för kärlek, kreativitet, barnboksskriverier, teaterproduktioner, fantasi , livsnjuteri med en del trubbel att få producerat de där extra familjemedlemmarna till vår nuvarande familj bestående av en kärlekskrank ragdoll & en poetisk chef. fick tillslut till det där med att få barn. har två flickor. ❤️❤️🦄

Lämna en kommentar